Cromeo

Första dagen på året.

- Jag vill tacka för att jag har ett hus att bo i.

-...att solen orkar skina.

-...att min familj och mina vänner lever.

-...att jag har mat varje dag.

-...att jag har kläder att ta på mig varje dag.

-...att jag har chansen att själv bestämma över mitt liv.

-...att jag har tillgång till rent vatten och speciellt varmvatten.

-...att träden i min närhet står kvar fastän vi lever i en girig värld där vi tar mer från naturen än ger.

-...att det finns människor som aldrig ger upp.

-...att det finns människor som vill göra andras liv lite lättare genom handlingar (för tankar hjälper inte en handikappad eller en som svälter).

-...att det är så enkelt att sprida glädje.

-...att musik kan hjälpa en människa så mycket så att det precis som solen orkar ta sig igenom ännu en dag.

-...att jag sover bättre än förr.

-...att jag har en ängel som skyddar mig och vägleder mig genom livet.

-...att jag har sett, läst och hört så många visa ord i mitt liv och kunnat sammanfatta all den kunskap för att så bra som möjligt skapa en egen uppfattning.

-...alla mina vänner för att det är så pass intelligenta och generösa att de väljer att dela med sig av sig själva, även när livet är som ett vulkanutbrott, eller jordbävning för den delen. För att de fortsätter att vara händer som sträcker sig ut och hjälper den som ramlar upp igen. För att de har något unikt och vackert och kanske det bästa av allt, för att de är olika.

-...att de inte finns en gräns på hur många fina människor det faktiskt finns där ute.

-...att jag har möjligheter att ge tillbaka när jag har möjligheten.

-...att jag lärt mig att förlåta, även om det känns förskräckligt svårt.

-...att jag försöker att se saker ur andra perspektiv.

-...och mycket, mycket mer.

Det gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta när jag hör att jag sårat någon av mina vänner. Jag blir helt stum, för jag tror inte mina öron. Det är som om de pratar om någon annan, som om det är någon inom mig som står skyldig för de som de anklagar mig för. Men så är det ju inte, det är ju jag och det skrämmer mig. Livet har allt sina bakslag ibland, men det när förhoppningsvis för det bästa. För mitt bästa.

Stay Forgiving // Cromeo