Get out little bear, save yourself!

Jag kan känna att stenen som lade sig på mig hjärtat för så länge sen, fallit till marken och sjunkt ner för att förhoppningsvis aldrig komma till jordens yta igen.
Alla önskningar och soffor kändes plötsligt som kuddar man kan kasta runt eller vila sitt huvud på, på något sätt eller inte alls. De få tjut som en gång pep i öronen har försvunnit lika kvikt som en trollslända byter riktning för att dö ännu en dag. Jag är väl ändå bara en varelse gjord av kött som känner av kärleken i det tillstånd att den finns där, bara inte i min famn, för alltid.
Ja så är det, i min förtvinade och lyriska värld. Du är med i den, och det känns bra, trots allt.


Stay Bothered // Cromeo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0